Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er moder, den finska jorden, och mot folkets
rena seder.
Veikkolin rörde sig häftigt och inföll med
hetta: — Och därför tackar kyrkherrn mig?
— Vänta litet, vänta litet! När jag i
tidningarna läste om de svåra synder, fylleri, otukt,
bedräglighet, ja, dråp och mord, som tidt och
ofta, sorgligt nog, begås i vårt land, tänkte jag:
nå, Gud ske lof, här hos detta rena, fromma
folk skulle sådant knappast kunna ske. Jag
blyges att nödgas bekänna dessa själfkära
tankar. Människan bör icke förhäfva sig. Allt,
hvad jag ansett otroligt i denna trakt, har skett
på detta enda år. Oaktadt alla mina ord och
varningar, mitt tal och mina böner ha edra
penningar segrat. Ni har gifvit min
själfbelå-tenhet, min andliga högfärd en välförtjänt läxa.
Därför är det som jag tackar er, Veikkolin!
Han tystnade och stannade framför
stock-junkaren.
Veikkolin var icke den, som förifrade sig.
Han hade i lifvets hårda skola lärt sig att hålla
inne med onödigt själfförsvar, att bita ihop
tänderna och svälja till och med oförrätter,
men nu kunde han icke behärska sig.
Han reste sig häftigt och höjde på rösten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
