Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hastighet bar det af i det mörka obekanta.
Snart nog hade våra män den glädjen att finna
det vargtjutet hördes allt svagare och svagare.
Då hästarna dessutom lugnat sig och lunkade
raskt i väg utan oro, drogo de ett andedrag
af lättnad; endast tataren var osäker på ex~
perimentet; han mumlade allt emellanåt sitt
»Allah akbar». Sorglöst bar det i väg ännu
några minuter. Men plötsligt sade Hanhineva
hviskande, nästan hväsande: — håll, Tobias, håll
för Guds skull!
Det klack till i hjärtat på de vägfarande.
— Nå hvad nu då, sade Tobias vresigt.
— Hör, hör noga! Hvad hör du, sade
Hanhineva allvarsamt.
— Jag hör ingenting.
— Jag hör en hund skälla borta, långt
borta, sade tataren. Nej, det är en fågel, en
sjöfågel; det är allorna som ala vid isranden,
vi ha kört mot Ladogan, mot öppna sjön. Nu
hörde de tydligt alfågelns klangfulla, energiska
allit, allit.
Bitschok kastade sig ned och lyssnade med
örat mot isen. — Ganginjeva har rätt, jag hör
huru isen gnisslar och vågorna dunka; vi borde
ha följt tatarens råd. Gud vare oss nådig.
Ahr enberg. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
