Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och’ gnuggade sig i ögonen. Hästarna voro
försvunna; själfva lågo de inbäddade i ett
väldigt lager af snö, som hållit deras
kroppsvärme vid makt och räddat deras lif. Med
bäfvande fröjd sågo de nu alldeles framför sig
på en knapp half versts afstånd bland mörka
furor klostret Koneviz’ röda murar, gyllne
kupoler och kors skimra i morgonens blånande
ljus. Röken steg i opal och rosenfärg stilla
och rakt mot himlen, som likt en strålande
stålkupa omslöt den heliga ön, isfältet och
La-dogan. Med möda reste de sig upp och
började att vandra mot klostret.
Så snart stormen lagt sig, hade hästarna
vädrat ett ögonblick och gladt gnäggande ilat
mot land. Klosterbröderna, som sågo dem
komma, anade att någon olycka inträffat och
tågade nu dit hästarnas spår ledde. De döda
gräfdes upp ur snön, men när tatarens mössa
föll från hufvudet och hans rakade hjässa för
munkarna yppade hvilken bekännelse den döde
i lifvet omfattat, korsade de sig af fasa, deras
hand hade kommit vid en otrogen, en
hedning, en hund, en Muhameds bekännare. De
vägrade Kuffein Holam en graf och gåfvo ej
ens plats för hans lik på den heliga ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
