Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adam hade hvarenda kväll och alla
söndagar, stundom till och med på hvardagarna,
predikat och talat, än här, än där, än med
arbetarna vid bygget, än med fiskrarna vid
strandbyn eller med järnvägsbetjäningen uppe
vid stationen. Ja till och med för den feta,
plus-siga gästgifvaren och hans vattusiktiga hustru
hade han framställt sina läror. Hustrun, som
redan hunnit lifvets mörkare sluttning, var af
öfverdrifvet kaffedrickande och vällefnad svag
och rullades fram i stugan på en simpel
rullstol. Den frodiga, flunsiga dottern Kaisu, som
lofvade att en dag i ofvan angifvet afseende
träda i sin moders fotspår, undgick icke heller hans
tal. Dock voro hans ord i början som* sådda
på hälleberget. Det såg ut som om det
gen-störiga släktet skulle varit fullkomligt
oemottagligt för hans utsäde. Senare, mot vårvintern,
i synnerhet sedan han bland stationsfolket fått
en varm trosfrände, Ivar Lehtinen, hade
emellertid en och annan känt makten af Herrans
ord. Men hvad han ifrigast sträfvat efter, hvad
som för honom var af största vikt, en stor
sammankomst, hade han icke kunnat få till
stånd. Han hade icke kunnat slå ett stort
slag, göra en omfattande andlig eröfring. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
