Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta hört talas om. Den stod där utdragen,
värdelöst uppslagen, öppen och i sned linje
mot väggen. Hvilket helgerån! Hela dess
innehåll låg tömt på det stora expeditions-
bordet, på chiffoniern, på soffan, ja litet hvar-
städes. Nu förstod Axel klart och fullt att
han var död, gårdens herre.
Sitt ner, fnyste rektor Ljung.
Tag plats, grymtade rådman Svahn.
Axel satte sig på yttersta kanten af en stol-
sits. Med de långa, åbäkliga benen i slappa
osköna cirklar — benkläderna voro för korta
och stöflarna för stora — var han ej någon
plastisk företeelse; Han smekte med den
vänstra handen vännen Pontus bakom öronen,
medan den högra hängde slapp och viljelös
öfver stolens rygg.
Jaha, sade rektorn, gamle kronofogden är
död och begrafven nu,
Tystnad.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
