Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra Wedbo enskildt - 10. Flisby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Södra Wedbo härad. 169
omgifwen af en jemn, men sank yta och har möjligen blifwit upp-
kastad af menniskohänder. Dä stenkretsarne lades, fanns troligen
icke någon kärrwall omkring kullen. Från kullen har man en gan-
ska angenäm utsigt, särdeles öfwer den närgränsande sjön, och det
war företrädeswis sådana ställen de gamle walde för sina helge-
domar. För några år tillbaka bortröjdes på Luttersjö gärde ett
större ättekninniel, som betäckte en hällekista. Uti kistan, som hade
täckhäll, anträffades bland den smarta jorden ttvenne större strids-
yxor af sten, båda af wanlig beskaffenhet, samt 2 swarta flintste-
nar. Grafwen hade förgård, 2 fots bredd och med 1,s fot höga
sidoftenar.
Wid wägen uti prestgårdens skog sinnes ett af de wanliga,
af skråcket uppkastade risbalem till minne af någon på stället död
blifwen menniska, ware sig af wåld eller wäda, hwilka bål, likt
fågeln Phænix, uppgå i lågor men åter uppwäxa, oftast inom gan-
ska kort tid. Traditionen förmäler ock, att en klockgjutare, hwars
gesäll haft den oförskämdheten att gjuta en wackrare klocka än Inä-
staren, blef så afundsjuk deröfwer, att han på detta ställe mördade
gesällen. Wid så kallade Borrsjön isamma skog tror man sig
fordom hafwa sett ett mycket långt, hwitklädt fruntimmer gå sör-
jande i lutande ställning, liksom för att söka efter någonting: möj-
ligen det i De la Gardiska arkivet, 12: 29 omtalade Flisby spöke.
På hemmanet Erkestorps egor sinnes en af de wanliga offer-
källorna, der ortens ungdom midsommarnatten infinner sig för att
dricka och förlusta sig, hwilket nöje stundom är blandadt med nå-
gon widstepelse3 dock är widstepelsen mindre för närivarande än i
fordna dagar. »
Wid det oftanämnda Danskarnes återtåg från Oftergöthland
1568 hade en skara Danskar letat sig fram till denna från den
stora stråken aflägsna trakt; det lyckades dock icke bättre, än att de
upphunnos af Henrik von Minden och anföllos wid så kallade
Röd- eller Rofjön, hwareft de drefwos ut på isen, som brast, då
en mängd drunknade, många nedgjordes och blott några få kommo
undan; den uppgifna anförarens namn styrker riktigheten af tvår
yttrade tanka (sid. 100), att denna war en flyende Dansk hop från
slaget på Nöbble hed, hwilken von Minden förföljde och upphann
härstädes. Sägen i orten är, att isen war förut söndersågad: tro-
ligen ledde en winterwäg öfwer sjön, på hwilken Danstarne trodde
sig kunna undkomma; äldre personer berätta, att man wid lugnt
och klart kväder på denna sjös botten kunnat skönja lemningar af
troßwagnar och annat krigsbel)ör, hwaraf wid notdragning pa östra
stranden ett och annat uppsiskats, ibland annat en jernbeslagen
wagnsgaffeL hufwudskallar efter de drunknade o. m. d. Wantron
ser här stundom en på wattnet flytande likkista samt ett rå (sjörå)
som waktar en på botten liggande, af de slagna förlorad skatt;
dessutom uppgifweg att wid kräftsiste blossen stundom af sig sjelfwe
slockna under det lugnaste wäder.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
