Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärlig, ty såsom militär måste han hålla sitt ord, att i
framtiden utkräfva hämnd af löjtnanten.
“Ni har väl inte glömt det löfte ni gaf mig om
första valsen“, sade löjtnanten och gaf Ellen en så
vacker blick han kunde.
“Jag sviker aldrig det löfte jag gifvit“, svarade
Ellen skälmaktigt.
Löjtnant von Sporre var förtjust; ja, hvad mera
var, han trodde sig vara i sjunde himmelen, då han
krökte armen omkring Ellens smärta lif. Men, vi måste,
till hans egen skam tillstå, att denna förtjusning rörde
icke så mycket Ellen sjelf som hennes femtiotusen.
Efter dansen blef det litet uppehåll och härunder
inträdde Arvid fri och obesvärad.
“Studeranden Herner; mina föräldrar“, presenterade
Arthur.
Men Ellen syntes icke till. Hade hon måhända
gömt sig? På sätt och vis, ty i ett af smårummen,
nemligen det, som låg närmast Ellens, suto hon och
flertalet af de andra flickorna, kring hvilka kaptenen och
löjtnanten, samt några extraordinarier, som trotsade den
mördande elden från martissönernes blickar, fladdrade
lika hungrande fjärilar. Dit förde nu Arthur vännen.
Men innan han öfverskred tröskeln, sade han, i det ett
hjertligt leende spelade på hans läppar:
“Bered dig nu på en öfverraskning.“
Som en blixt genomfor den tanken Arvids hufvud,
att hon skulle finnas der. Han frågade Arthur derom,
men erhöll blott samma leende som förut till svar. De
unge männen trädde in.
Herrarne, hvilka slutit en krets omkring damerna,
vände sig om, obehagligt störda af den nya tillökningen.
Men Arthur trädde raskt genom den öppnade halfcirkeln
och förde Arvid fram till systern. Ellen sprang upp
och hennes kinder glödde af en stark rodnad. Arvid,
som i kritiska ögonblick besatt den fördelen att kunna
något lägga band på sina känslor, bugade sig temligen
afmätt, då Arthur presenterade:
“Studeranden Arvid Herner; min syster.“
“Arvid Herner, Arvid Herner“, tänkte Ellen, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
