Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man aldrig Porto Franc af Marstrand ens skal se,
Om Kung och Råd sagt A, så kan jag säga B;
Hvad nytta vil väl af et sådant uptåg blifva,
Man tänkt med stora steg alt up til loftet klifva,
Man målar ut en vinst, som detta fynd skal ge,
Och alt til Rikets gagn; men det skal intet ske.
Jag vet vår Porto-Franc, den är til ingen nytta;
Med mera skäl man den til Telje borde flytta;
Där aldrig öde är, man ser där alla dar
Just strömmar utaf folk, som utaf staden far;» o. s. v.
I sjelfva inledningen till detta dråpliga snilleverk,
stroferna 15 och 16, säger författaren om Marstrand:
»En törstig, trött matros blir glad och det med fog,
På ena sidan haf, på andra sidan krog.
Och nog hade han rätt deri, ty under
Porto-Francotiden var det just krogarne, som mest florerade
och hade största förtjensterna.
2.
Två möten.
På en af bergsluttningarne mellan Plalludden och
det gamla jordverket Gustafsborg, låg köpmannen
Ingels gård, liksom alla i staden bestående af ett
envånings trähus méd tillhörande ladugård och omkring
boningshuset en vacker trädgårdstäppa, der en angenäm
svalka under de heta sommardagarne satte det dufna
sinnet i jemnvigt igen.
Ingel Green, såsom köpmannens hela namn lydde,
var långt ifrån älskad i staden just för sitt sturska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
