Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var den förbannade flippens skull, pustade
han och vred sig oroligt i sangen. Tjufkils
gästgif-vare har inte så godt rykte om sig. Anfäkta och
regera, att jag skulle låta lura mig! Han h^r nu mitt
löfte och det ryggar jag aldrig, det vet han. Men,
fortfor Ingel och en skymt af hopp syntes i hans
blickar, Ulf var lika full som jag, så att han kanske
glömt bort alltsammans. Det vore bra för mig.
Men häri bedrog sig Ingel Green storligen. Ulf
hade, som ofvan blifvit nämndt, druckit mindre och
försigtigare och var för den skull vid fullt redigt sinne
då båten lade ut från Tjufkils lastageplats. Förnöjd
gnuggande händerna, mumlade han för sig sjelf, då
han såg båten ett godt stycke ute på Tjufkilen.
— Jag har lyckats. När Ingel en gång gifvit
sitt löfte, sä ryggar han aldrig tillbaka. Men, fortfor
han och tog på sig en betänksam min, om flickan
skulle vägra . .. Nej, det vågar hon ej, ty Ingel har.
uppfostrat henne till sträng lydnad för sina
befallningar, så att hon ej vågar att motsätta sig hans vilja.
Och dessutom skulle hundratals flickor tacka sin Gud
om de finge samma anbud som Ragnhild. Om ett
par dagar reser jag in till staden, och ska’ då besöka
min utkorade. Ha, ha, ha!
4.
Främlingarne.
Med van hand styrdes en liten kosterbåt igenom
det smala Albrektsund, hvilket skiljer Klöfverön från
Hakholmen och Koholmen och den ansenliga Koön.
Oaktadt det hårda vädret gick dock farkosten säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
