Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det lugn, som nu rådde, var det, som plägar inträffa
vid vindomkastningar.
De fyra besättningskarlarne på Tulljakten, som
bar det storståtliga namnet »Jupiter», fördrefvo den
tråkiga tiden med tärningspel. De voro så ifrigt
sysselsatta härmed, att de ej märkte hur deras unge
förman, löjnanten Bertel Gerst uppmärksamt betraktade
dem, under det han vårdslöst lutade sig mot masten.
Efter en stund undslapp en tung suck Bertels
bröst och han mumlade för sig sjelf.
Ett hundgöra är denna tjenst. Hvart jag
kommer har jag fiender, och . . .
Löjtnanten hann ej uttala sin mening, förrän en
af karlarne utbrast.
— Der borta vid Kolskär syns krusning. Vi ha
snart en kåre i faggorna.
Löjtnanten såg bort till det namngifna skäret och
der syntes verkligen också den under vindstilla för
sjömännen så välkomna krusningen på ytan.
Besättningen hade nu varseblifvit sin förman och
gömde hastigt tärningarna, ty de visste att han ej var
någon vän af dylikt spel.
Det blef nu också annat att göra. Kåren
öfver-gick inom kort till en frisk bris och länge dröjde det
ej, förrän »Jupiters» ganska stora segelmassa började
spännas och den smäckert byggda jakten med ökad
fart ilade fram mot Kolskär.
Detta hade nätt och jemt hunnit passeras, förrän
en liten farkost syntes komma från Klöfverön och styra
kurs rakt på »Jupiter».
— Det är Stenars båt, rapporterade utkiken i
röstet, jag känner väl igen den.
— Stenar! Hvem är det? sporde Bertel Gerst
nyfiken.
?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
