Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var ej heller underligt, ty svårligen kunde
man finna ett lömskare utseende än Stenars. De små,
djupt liggande svartbruna ögonen hade aldrig kunnat
stadigt fästas på en enda punkt, mycket mindre möta
en annan menniskas ärliga blick. Ansigtsdragen voro
fula och grofva och kring de onaturligt tjocka läpparne
spelade nästan alltid ett cyniskt hån, blandadt med
elakhet.
— Söker du mig, eller i hvad ärende är du
hit-kommen? sporde Bertel, sedan han väl hunnit sansa
sig från den obehagliga öfverraskningen fiskarens
uppträdande försatt honom uti.
Stenar, som noga granskat fartyget, svarade, utan
att likväl se löjtnanten i ögonen:
— Jag önskar tala ensam med löjtnanten.
Efter några minuters funderande bad Bertel Gerst
fiskaren att följa med ned i kajutan, hvilkens dörr
Bertel omsorgsfullt tillslöt sedan han först öfvertygat
sig om att ingen lyssnare stod utanför.
— Nå, fram med ditt ärende, uppmanade han
derefter. Och var så kort som möjligt, ty jag har
brådtom.
— Ah, ni blir väl flinkare i rörelserna, då ni får
syn på den stora ostindiefararen, inföll Stenar och
skrattade i mjugg.
— Hvad säger du? Ostindiefarare! skrek
löjtnanten och hoppade till.
— Ja, med mycket smuggelgods ombord, fortfor
Stenar lugnt.
— Tala ut, karl! röt Bertel Gerst. Tala fö t*
tusan ur skägget!
— Det är just det jag vill göra, bara ni ej
af-bryter mig, svarade fiskaren temligen kallt. Det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
