- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
43

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans enskilda bostad, än i den rymliga smedjan efter
slutadt dagsarbete.

Vid en sammankomst sådan som den sist nämnda
inträdde plötsligt Joel Gunnarius. Hans ansigte bar
tydliga spår af häftiga sinnesrörelser, och åsynen häraf
gaf de talrikt församlade anledning att med en mun
spörja:

— Hvad står nu på?

Sedan borgmästarens skrifvare hunnit sansa sig
och till sista droppen tömt den af Gomer öfverräckta
ölbägaren, frampustade han:

— Jo, I kunnen ej ens tänka eder hvilken skymf

jag varit utsatt för. Då jag för en stund sedan
passerade förbi Tunnan, stod mäster Mickel i dörren och
räckte lång näsa åt mig. Jag brydde mig ej om
detta bevis på hans råhet och ilska, utan ämnade gå
lungt förbi, då han skrek: Ska’ I nu gå till smedjan

för att snylta er till en mugg öl igen? Detta
spörsmål kunde jag ej leinna obeaktadt, utan svarade: Det
rör er ej, mäster Räf. Kolbjörn Galdes öl är mycket
bättre än edert! Om han nu blef rasande derför att
jag kallade honom räf, ty detta djur kallas ju för
Mickel, eller derför att jag satte edert öl framför hans,
det vet jag icke; nog af, han betedde sig som en
homo insanis, det vill säga en menniska utan vett, och
slungade en ölstånka emot mig. Nu är jag som hvar
man vet en fredlig menniska och vill ej göra det
minsta kryp något för när, men i betraktande af de
hevekelsegrunder, som ledt honom, retades mitt sinne
och jag utbrast: Ni uppför er som en månaderrasande,
mäster Mickel. Litet mera sans kunde ej skada.
Uppträdet hade emellertid lockat ut flere af hans kunder
och alla hotade mig med knutna näfvar, hvarjemte
Didrik Bundtmakare kom ut och stack sin valkiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free