Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyddade genom sin storlek tulljakten från att synas
och gaf den dessutom tillräckligt lä mot den hårda
vinden. Hunna upp emot Eggskären vid Elgholmens
nordöstra udde utsände Bertel Gerst ett par man för
att kunskapa medan han sjelf med jakten lade sig i
skydd af det största skäret. I spejarebåten befunno
sig Eskil och hans några år äldre kamrat Anders.
När de kommit ut till det nordligaste af de mindre
skären, yttrade Anders:
— Du, som har skarpare ögon än jag får hålla
god utkik åt Tolgskär till.
— Tror du att han ämnar sig dit?
— Naturligtvis, efter som gubben Björn gjort
smugglarehålan på Elgholmen obrukbar. Den gubben
var allt en karlakarl, det ska’ jag säga.
— Åh, hvad det beträffar, inföll Eskil, så tyckes
den nu varande löjtnanten inte heller vara så
bortkommen, rätt så ung han är.
— Ja, ja, vi få väl se. Kanske att här besannas
ordspråket, som säger, att nya qvastar sopa alltid
bäst.
Efter en några timmars otålig väntan utanför
skäret kröntes ändtligen spejarnes afsigt med den
önskade framgången. Långt ute på vattenytan vester
om Tolgskär syntes de mörka konturerna af en
segelmassa.
— Tror du att det är »Sandhed», sporde Anders.
— Svårt att säga, menade Eskil. Den der
skutan måste ändock prejas, om hon gör ett försök
att löpa in i skärgården. Nu vill det minsann till
att mera än förut ha ögonen öppna. Och han fortfor
då han såg kamratens frågande blickar. Löjtnanten
sa’, att eftersom det nu kommit och troligtvis ännu
kommer så mycket slödder till Marstrand, så kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
