Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktigt skulle nedstämt deras mod ännu mera, yttrade
han ingenting.
— Kapten, mera hväste än talade en stämma
bakom fartygets befälhafvare, är det verkligen fara
för lifvet?
Och då kaptenen vände sig om, mötte hans ögon
den dödsbleka paterns.
— Ja, svarade han utan att besinna sig en enda
sekund, vi sväfva i den ögonskenligaste dödsfara och
skulle ej strandborna hafva lagt märke till våra
nöd-skott, och infinna sig här om en half timme, ty så
länge kan skutan ännu hålla stånd, emedan den är
väl byggd, så äro vi förlorade.
Paterns bleka anlete blef, om möjligt, ännu hvitare,
och hvitheten af hans skälfvande läppar täflade med
ansigtsfärgen. Utan att yttra ett enda ord sjönk han
ned på det lutande däcket.
Efter ungefär en qvarts orolig väntan, upptäckte
slutligen kaptenen, att de mörka punkter som han
tagit för båtar, i verkligheten äfven voro sådana. På
långa omvägar närmade de sig det strandade fartyget
och slutligen voro de framme.
— Vi äro räddade; Gud vare lof, vi äro räddade,
ljöd det enstämmigt från de härdade sjömännens
läppar. Patern, som visserligen ej mycket förstod
livad de sade, men som af deras ljusnade anleten
kunde begripa att något angenämt inträffat, reste sig
ifrigt och spejade utåt den kokande ytan. Vid åsynen
af båtarne uppgai äfven han på sitt språk ett högt
glädjerop.
Efter mycket besvär lyckades det ändteligen för
båtarne att komma så nära fartyget, att dess
besättning utan allt för stor fara skulle kunna förflytta sig
dit. På det att ingen olycka skulle kunna inträffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
