Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var endast med den största ansträngning
som löjtnanten kunde lägga band på sig. Utan att
säga ett enda ord gaf han sitt folk ett tecken att
återgå till »Jupiter». Sjelf gick han långsamt efter,
följd af kaptenen. Då han vid fallrepstrappan räckte
honom sin hand till afsked, sade han med lågmäld
stämma:
— Alla hafva beskrifvit eder för att vara svår
att få bugt med och jag ser att de ha rätt. För
några dagar sedan var det vi, som låg utanför
Tolg-skär och förlorade en del af er last, neka ej till det.
Hvar ni aflemnat resten skall jag nog i sinom tid
taga reda på. Farväl, kapten Jack; vi träffas nog
ännu en gång, och då kanske jag har bättre lycka.
— Det skulle vara ett stort nöje att få återse
herr löjtnanten, svarade kaptenen, då Bertel Gerst
hoppade ned på jakten. Hoppas också, att jag till dess
skall hafva hunnit skaffa mig den felande båten.
Löjtnanten låtsade ej höra det hån, som tydligt
innebars i dessa kaptenens sista ord, utan utdelade
med tilltvunget lugn sina befallningar.
— Ähnej, mumlade gubben Jack och gnuggade
förnöjd händerna, mig lurar du ej så lätt. Dertill är
du en alltför färsk gröngöling i tjensten.
Medan »Jupiter» för fulla segel styrde in emot
Hakefjärden, ’fortsatte det stolta skeppet »Sandhed»,
äfvenledes för fulla dukar, sin kurs utåt Kattegat, och
innan höstsolen sjönk ned i vågorna hade de båda
antagonisterna försvunnit ur hvarandras åsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
