Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaden med sitt innehåll in till stranden. Man kan
något så när’ göra sig ett begrepp om storleken hos
dessa vadar, dä ända till tolf hundra tunnor sill kunde
fångas i dem. Vaderna egdes sällan af enskild person,
emedan de voro för kostsamma dertill, utan af flere.
Då fiske egde rum utvalde desse delegare en, som
skulle föra befälet och erhöll han titeln: Vadkungen.
Med afseende på rättigheten att idka fiske var
den lika för alla. Ingen hade någon särskild plats,
utan hvem som helst kunde göra anspråk på att få fiska
i samma vatten som andra. Deraf alstrades
naturligtvis tidt och ofta gräl, oordning och blodiga slagsmål.
Några dagar efter Ingel Greens lyckade
smugg-lingsförsök spred sig i staden det rykte, att ett
ovanligt rikt sillstim plötsligt uppenbarat sig mellan Instön
och fasta landet. Allas sinnen hade kommit i jäsning;
båtar och fiskredskap gjordes i ordning och det blef
en allmän täflan om hvem, som skulle komma först
till platsen.
De båda fransmännen, som ganska mycket hört
omtalas ett dylikt fiske, men ännu aldrig varit med
om ett sådant, kallade derför en morgon in sin värd,
den rödhårige och puckelryckige Tufve och sade till
honom:
— Vi skulle gerna vilja se hur.det går till vid
fisket; kan du skaffa oss tillfälle dertill?
— Ja, det kan jag, svarade Tufve. Jag har två
båtar och det går an att ta den ena, men, men ■—
Och då han uttalade dessa sista ord, visade han
ånyo sina svartaktiga tänder.
De båda fransmännen, som väl lärt känna Tuf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
