Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sinnes, men han var dock så pass förståndig, att
han sväljde förtreten och låtsade som om den saken
ej rörde honom det ringaste.
Hvilket oerhördt hvimmel af båtar mellan den
lilla skärgårdens öar! Minst ett par hundra stora och
små farkoster krälade om hvarandra och från
desamma hördes det olidligaste stoj och oväsen,
oskiljaktiga från dylika tillställningar.
På södra stranden af Instöbratt, en liten holme
■ belägen öster om Instön, hade det vindspel, som
tillhörde den vad, öfver hvilken Kolbjörn Galde förde
befälet, blifvit uppstäldt. Vaden hade blifvit utlagd
och alla inväntade med spänd uppmärksamhet
Kolbjörns tecken att börja.
Mellan Yttre och Inre Rökera möttes Tufve och
Stenar. Efter den första helsningen sade den sist
nämnde •
— Du har fått storfrämmande i din ena stuga
har jag sport.
— Just så, inföll Tufve, rika franska herrar,
som betala bra och — —.
—- Undrar hvad de gjort för illa eftersom de
behöfva söka skydd här, menade Stenar. Det har
du väl inte kunnat utgrunda?
— Nej, och inte lär det heller lyckas för mig.
— Hur så?
— Så du pratar! Tror du, att jag kan se och
höra genom tjocka dörrar och fönsterluckor. Men
säkert är, att de ha flere kistor fulla med guld och
silfver.
Stenars ögon glänste lika längtansfullt som
Tuf-ves, när denne med en djup suck uttalade dessa ord.
PTter en stunds rodd sporde Stenar kort och
godt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
