Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men då han till slut ansåg det omöjligt att få tag i
honom, inställde han sina efterspaningar. Bryngel,
som också hade sina kunskapare ute, fick snart reda
på detta förhållande och då började han känna sig
säkrare.
— Gömstället vid Tjufkil ska’ tullsnokarne inte
upptäcka, så var hans tankegång och derefter höll
han sig hemma som vanligt. Den ende han fruktade
var Stenar, men till sin stora glädje hade han på länge
ej sett honom. Han visste ej då, att Stenar nästan
hvarje afton brukade smyga omkring hans bostad för
att, såsom han uttryckte sig, »märka» honom för
gammalt agg.
Samma dag som det ofvan skildrade uppträdet
och samtalet i köpman Greens hem egde rum var
Stenar åter på sin post vid Hors viken. Denna gång
hade han dock nätt och jemt hunnit gömma sin
farkost i den höga vassen på norra stranden af viken,
förrän han fick sigte på Bryngel, som kom för att
se till sin båt, som låg förtöjd vid den högländta
södra stranden.
— Nu, eller aldrig, mumlade Stenar för sig sjelf
och smög lik en katt bakom Bryngel. Han var
honom slutligen så nära, att blott ett enda språng hade
behöfts för att göra honom oskadlig och Stenar hade
just dragit musklerna tillsammans för att uttaga
språnget, då han såg Bryngel plötsligt stanna och derpå
hörde honom utropa:
— Nå, ändteligen komma de! Nu, medan
sno-karne ä’ borta, ska’ vi väl passa på och . . .
Stenar hörde ej mera, men det han hört var
nog för att sätta honom in i situationen. Antingen
var en ny smuggling i görningen, eller . . .
Hans tankegång stannade här, ty han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
