Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick vänta länge och började till slut tro, att Ingel
Green antingen ej brydde sig om att vara närvarande
vid varornas afslutande, utan öfverlemnade detta
bestyr åt Bryngel och Ulf Lindersson, eller också tagit
vägen åt Tjufkils hufvud. Ja, då han på nära tre
timmar ej såg till köpmannens båt, var han fast
besluten att sticka öfver till fastlandet och der göra
sina observationer. Han lättade för den skull ankaret
och tog de första årtagen, hvilka förde honom i
jemnhöjd med den smala udde, bakom hvilken han
legat fördold. Han skulle just fortsätta rodden, då
han mera af en händelse kom att kasta ögonen utåt
Tjufkilen. Han varseblef då på höjden af Nordöns
sydöstra udde en svart punkt, som mer och mer
förstorades.
— Det måste vara Ingel, som kommer der,
mumlade Stenar för sig sjelf. Om jag skyndar, skall han
måhända ej upptäcka mig.
Rodden fram till fastlandet gick med fart och
innan köpmannens farkost ännu var tydligt synlig,
hade Stenar hunnit dölja sin båt straxt söder om den
lilla åmynningen. Han följde derefter landsvägen på
östra sidan fram mot gästgifvaregården. Källarens
belägenhet kände han sedan fordna ströfverier der i
trakten ganska väl till.
Vid skymningens inbrott styrde en annan båt
mellan Gutskär och Busholmen öster ut, passerade den
punkt på Tjufkils hufvud, der landsvägen slutar, och
landade i en liten vik straxt öster derom.
— Alla ha väl sina vapen i ordning? sporde
Bertel Gerst, då landstigningen försiggått.
Ett enstämmigt »ja, löjtnant», blef svaret.
— Följ mig då, men forsigtigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
