Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna öfver sitt hufvud lika som till en besvärjelse,
hvem har . . .
Längre kom han icke. En sten genomfor hålet
på ena fönsterluckan, krossade glasrutan och föll ned
ungefär midt på golfvet.
— Du ser nu att det är allvar menadt, yttrade
Philip. Hur många vapen ha vi laddade?
Armand började räkna under det han lade dem
i två högar på golfvet.
— En, två, tre, fyra . . . sex . . . nio . . . tolf,
tretton, fjorton, ja, det är ännu inte fler, men med
dem kunna vi godt reda oss en stund. Låt oss intaga
våra platser.
Sagdt och gjordt.
De många facklorna, som med sitt flämtande sken
belyste de hit och dit springande männen och
qvin-norna, gåfvo åt den rörliga taflan en liflig och fantastisk
belysning, och skulle varit ett tacksamt föremål för
en skicklig målares pensel.
Med ena handens fingrar omärkligt tummande
radbandet och med den andra handen omslutande
dolken, skred pater Dulon som en mörk vålnad fram
och åter utanför det hus grefven och hans betjent
bebodde, och som nu var allvarsamt hotadt af den
uppretade folkmassan.
— Ut med falskmyntarne! skrek en gäll
qvinno-röst. Vi behöfva inte ta’ emot deras falska penningar
när vi i stället kunna få ärliga!
— Ja, fram med dem, så ska’ de få lära hvad
det vill säga att komma hit upp för att lura oss!
interfolierade en manlig stämma.
— Ha ni inte sten på berget, hvasa? sporde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
