Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne bet våldsamt ihop tänderna, men sade
ingenting. De blickar han gaf sina anklagare, talade
likväl bättre än ord.
— Han skall då i ensamheten fa begrunda sina
synder, utbrast öfverste Hägerflycht. Vi hafva här
lyckligtvis medel till att tämja sådana argsinta krabater.
Derefter gaf han de honom åtföljande soldaterne
ett tecken, hvarvid de marscherade fram och togo
plats på hvar sin sida om Ulf.
— Marsch! kommenderades derefter, men
gäst-gifvaren dröjde ett par ögonblick. Tänkte han må
hända på att göra motstånd, så öfvergaf han snart
denna tanke då han såg hur dåraktigt det skulle vara
att spjerna emot. Då öfverste Hägerflycht för andra
gången, och nu skarpare, utsade kommandoordet, följde
Ulf godvilligt med. I dörröppningen vände han sig
om, knöt båda händerna mot Ingel och de andra tre
och utropade:
— Vänta bara! Vi träffas nog en gång utom
dessa murar!
Ransakningen med smugglarne tog ej lång tid,
emedan de hade blifvit gripna på bar gerning. Ingel
försökte ej heller att neka, ej heller Ulf, men i stället
vältade han hela skulden på köpmannen, såsom varande
den, som förledt honom till att gömma smuggelgodset.
Detta var också sannt, det erkände Ingel Green, men
det förbättrade ej gästgifvarens sak det minsta. Såsom
förvunnen att hafva med vetskap undandolt
smuggelgods, dömdes gästgifvaren Ulf Lindersson att hållas
till fängelse på Karlsten i fyra månader, lika länge
som Ingel Green. Den sistnämnde ålades dessutom
att bota den förbrutna varans halfva värde. Deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
