- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
171

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ända ned till jorden, och en sådan ödmjukhet från
det hållet skulle väl betyda någonting.

Nu skulle väl de nye svenske medborgarne gifta
sig? Ja, naturligtvis. Men om de redan voro gifta?
Ja, derpå hadé* ingen tänkt, men Vid närmare
eftersinnande förändrades ej det pikanta i sjelfva saken,
ty de skulle naturligtvis skicka efter sina hustrur, och
att de ej voro vanliga marstrandsdamer, det kunde
man taga för gifvet.

Då nyheten, sedan den väl var nagelfaren vid
Strandgatan, kom till »fruarne» på Torget, och
dermed vissheten om, att det var borgmästarens skrifvare,
som kolporterat ut den, föresatte sig en »fru», som
personligen kände Joel Gunnarius, att med all makt
söka taga denna tillförlitlige »reporter» från
»Strand-gatsfruarne» och värfva honom för Torget. När Joel
derför mot middagstiden i all maklighet gick sin väg
hemåt öfver Torget, vinkades han på ett särdeles
eftertryckligt sätt af »fru» Lena. Det blefve ord och
inga visor af, förstås i all vänlighet, och Lena visste
så utmärkt lägga sina ord, att Joel Gunnarius, trots
sina filosofiska invändningar, snart kom underfund
med att det, åtminstone i materielt hänseende, voro
förmånligare att tjena Torget än Strandgatan. Nu
ville just lyckan, att han glömt berätta på
Strandgatan hvad han nu gjorde på Torget, nemligen att
Skojar-Lotta och den utländske munken skulle få sin
dom klockan två.

Det var en godbit, det! Nu skulle de sturska
och öfvermodiga »Strandgatsfruarne» riktigt qväsas
till och betalas för gammal ost, och den betalningen
serverades dem också på det mest hånfulla sätt.
Men, den som just icke vann mycket på den affären,
det var magistern, ty förbittringen mot honom på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free