- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
180

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, min son, min stackars son, suckade den
gamla damen, enkegrefvinnan Euphrosyne .de Vallée.
Hur mycket har han ej behöft lida genom jesuiternas
förföljelser. Det är då väl, att skurken de Carret är
död, men dennes alter ego, den lika skurkaktige pater
Dulon lefver ännu, och har ju styrt kosan hitåt för
att fullborda den jesuitiska hämnden. Men, fortfor
hon och strök de gråa lockarne ur pannan, hvar har
du Philips bref? Du har väl gömt det?

— Gömt det, utbrast Albertine och upptog ett
litet papper, det hon först öfverhöljde med kyssar och
sedan öfverräckte åt den gamla. Det följer mig troget
och när han och jag träffas, då först skall det lemna
mig. Då skall han få det tillbaka som ett kärt
minne, att förvaras af oss båda.

Sedan grefvinnan Euphrosyne genomläst brefvet,
yttrade hon:

— Han tyckes må bra. Armand de Bousquet,
den bepröfvade vännen, är hos honom. Han längtar
efter oss. Ja, min kära Albertine, min älskade
sonhustru, slöt den gamla grefvinnan och tryckte den
unga till sitt bröst, det skall blifva en ljuf stund, då
jag åter får se eder förenade. I denna fristad på
jorden hoppas jag att ni måtte få njuta den lycka,
som de skändliga jesuiterne ej unna eder i edert
fädernesland. Är det inte i dag, som vi skola
fortsätta färden?

— Jo, min mor, och den goda qvinna, hos hvih
ken vi funnit så vänligt mottagande har sagt, att vi
snart skola vara vid målet.

Afskedet från mor Lovisa och Karin var
hjert-ligt. Enkan ombads att snart besöka staden och då
medhafva några af sina vackra väfnader, och det lofvade
Lovisa Stubb så mycket heldre, som hon var sär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free