Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien i gång, och det gjorde han på ett sätt, som
öfverträffade sjelfva Lenas förväntningar.
En eftermiddag stod den intet ondt anande Gomer
ensam i smedjan, ty fadren och gesällerna voro på
arbete i de båda fransmännens nybyggda hus. Den
unge smeden arbetade af hjertans lust och gamman
så att eldgnistorna sprakade som en raketkista kring
den tunga släggan. Ragnhild var i hans tankar, och
dessa framsjöng han med klar och välljudande stämma,
så att grannarne der och hvar öppnade sina fönster
för att lyssna till sången:
När morgonen randas jag tänker på dig,
min ros så hvit, min ros så röd.
När qvällsolen sjunker du är ock hos mig,
min ros så hvit, min ros så röd.
Dessa enkla ord, som dock uttryckte hela han
själs längtan, höll han på att sjunga om väl för sjette
gången, då ett lurfvigt hufvud skymtade fram i
dörröppningen. Gomer var så inne i sin sång, att han ej
märkte den ovälkomne lyssnaren, förän denne midt i
sången utropade:
— He, he; du kan sjunga och vara glad, du!
Bestört vände sig Gomer åt sidan och hans förut
så lyckliga utseende fördystrades när han igenkände
Stenar.
-— Hvad vill du? sporde han häftigt.
— Jo, jag ville blott fråga om du träflat
Ragnhild i dag?
— Hvad angår det dig? röt Gomer och lyfte
släggan.
— Åhnej, det angår mig visserligen inte, svarade
Stenar och grinade försmädligt, men jag vill bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
