Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Munken gick hem, så att nu kunna vi börja.
— Men, inföll den mera betänksamme Holger,
inte kan det väl vara orätt att. . .
— ... beröfva en jesuit hans guld, ifyllde Stenar.
Nej, det kan jag aldrig tro. För öfrigt får nog den
karnaljen mera af den varan bara han underrättar dem
som skickat hit honom.
— Hvem kan det månne vara? sporde Holger
nyfiken.
— Jesuiterna, vet jag, inföll Stenar, som i den
saken hade bättre reda på sig än kamraten. De båda
franska herrarne, som han och Lotta ville bränna inne
i Tufves stuga, måtte på något sätt ha förtörnat
jesuiterna, ty jag hörde af rådmannen Gunnarius, som
har väl reda på så’nt der, att det är de, som skickat
hit den svarte karnaljen. Men, kom nu; det duger
inte att längre stå här och prata bort tiden. Innan
det blir full dager måste vi vara långt borta.
— Men, säg mig, hvart har du ämnat att föra.
kistorna?
— Derom få vi rådgöra när vi komma ut på
sjön.
Icke utan svårighet, ty pater Dulon hade så
mycket han kunde, barrikaderat ingången till källaren
med väldiga stenar, lyckades de båda fiskrarne att
ändte-ligen hinna sitt mål.
— Det blir inte så lätt att få upp kistorna öfver
de här stenhögarne, mumlade Holger. Undrar om det
är stor tyngd i dem.
— Har inte lyftat på dem ännu, inföll Stenar.
Men jag kan undra hvar munken gömt spaden. Hin
måtte stå här länge, och . . . Jaså, här har jag honom 1
Nu raskt till verket.
Stenar och Holger gräfde ömsevis och snart hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
