Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På uppmaning af Armand de Bousquet beslöto
de i hans sällskap varande att följa uppmaningen.
Sakta ryckte de också upp i skansen och fördelade
sig der, likväl ej på längre afstånd än att de kunde
komma hvarandra till hjelp, i fall sådan skulle
be-höfvas.
Bland dem, som trotsigt gingo i spetsen-, var
Lotta. Hon tycktes hafva glömt att pater Dulon
egde skjutvapen.
— Troligtvis är han i källaren, der han hade
sina kistor gömda, utbrast hon. Den är inte långt
härifrån. Gå den der vägen och följ efter mig, så
skola vi snart. . .
Lotta hann ej fullborda meningen, förrän ett
skott small och hon tumlade hufvudstupa ned i ett på
sidan om den smala gången på muren gapande hål.
I samma ögonblick hördes ett ihållande prassel på
sidan och innan någon af följeslagarne hann sansa sig
ifrån den förskräckelse skottet åstadkommit, syntes en
mörk skepnad, liknande ett spöke, med otrolig vighet
kasta sig upp på vägen och i nästa sekund störta
fram mot Philip de Vallée, utropande:
— Ändteligen har jag dig, klosterröfvare! Nu
skall då hämnden fullbordas!
Philip de Vallée, som genast känt igen sin af
jesuiterna utskickade dödsfiende, satte sig hastigt i
försvarstillstånd. Han var mästare i dolkfäktning och
ryggade för den skull ej tillbaka för att bestå en
dust med sin fiende.
Soldaterna, som nu hunnit fram, ville hindra
striden, men för pater Dulons vildt stirrande blickar
och mörka, hotfulla uppsyn drogo de sig åt sidan.
Den plats, på hvilken enviget skulle stå, var en
ungefär tre alnar bred väg, som skiljde den källare, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
