Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och smög sig derefter på omvägar, hvilket gjorde
att han ej kunde varseblifva Stenars affärd, ned mot
grottan. Han kände liksom en ljuf känsla öfver att
ändteligen få hämnas på den, som tillfogat honom
skymfen af att ha varit fästningsfånge och dessutom
beröfvat honom en ej ringa del af hans hopskrapade
penningar. Ingen känsla af ånger öfver det beslut
han fattat höll honom tillbaka, ty han var en
genom-hård natur, som ännu aldrig erfarit hvad ånger ville
säga.
Ändteligen stod han framför lemningarne efter
en eld. Här måste det således vara; här kanske
slumrade hans dödsfiende utan att ana det smygande
försåtet.
Tyst som en katt smög Ingel framåt. Den
lilla af Stenar gjorda öppningen, i hvilken knappt
två personer kunde få rum, var tom. Färska spår
efter menniskofötter syntes dock.
En ed gick öfver Ingels läppar. Hvar kunde
Stenar hålla hus? Och båten, som Ingel Green just
nu upptäckte der ute, den hade han ej förut sett.
Det kunde ej vara någon annan än den flyende
Stenar, som var der ute. Så nära målet och ändock
förgäfves.
Ingel Green dröjde på skäret ända till midnatt,
för att vakta ut Stenar, om han skulle återkomma,
men när detta ej skedde, återvände han misslynt till
staden. Ett hade han dock vunnit med sin’ färd;
och det var att Stenar aldrig mera återvände. I
den hårda sjö, som mot morgonen uppkommit, hade
ett förbiseglande göteborgsskepp hittat en upp- och
nedvänd båt ej långt från Tolgskär. Stenars lysande
drömmar om ett lyckligt lif med de stulna
rike-domarne hade en högre hämnande arm krossat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
