Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så långt min förmåga sträcker sig, skall jag utföra edert uppdrag.»
»Det hjelper inte allenast med er förmåga», skrek Livinoff och tumlade häftigt sin eldige springare. »Edert hufvud tar jag i borgen, kom ihåg det.»
Med dessa ord satte han sporrarne i hästens sidor och sprängde bort.
Ivanoffsky såg en stund under tystnad efter honom. Slutligen mumlade han för sig sjelf, under det hans vackra ansigte tydligt afspeglade de djupa bekymmer, som marterade honom:
»I värre klämma har jag aldrig varit, inte ens vid Narva, der endast en lycklig tillfällighet räddade mig från att falla i Karl XII:s händer. Men kanske hade det varit bäst, om så skett», tänkte han vidare, under det han, följande sin förmans exempel, i galopp sprängde bort till citadellet, dit truppstyrkan också var på marsch.
En af de trångaste gator, som mynna ut i Archangels hufvudtorg, heter Samojedgatan. Trång och smutsig och på begge sidor bebygd med fiskarkojor och små oansenliga handelsbodar, var den ganska illa ansedd af stadsborna. När mörkret påkom, fans icke den ringaste tillstymmelse till belysning derstädes, och det skulle vara en ytterst oförskräckt vandrare, som då vågade sig in der. Mord och rån hörde der till ordningen nästan för hvarje natt. Än var det en sibirisk pelshandlande, än en stackars krigsfånge och ej så sällan någon drucken rysk soldat eller ibland någon af gränsbevakningen, som här fick släppa till lifvet. Högst sällan undkom någon med lifvet, och skedde det någon gång, kunde han dock vara säker om att för framtiden få behålla ständiga minnesmärken efter den omenskliga behandlingen.
I följd häraf skyddes Samojedgatan som pesten, då mörkret inbrutit, och om någon köpman för affärers skull var tvungen att beträda densamma, tog han alltid sina tjenare eller några vänner med sig. Ibland hjelpte icke heller detta försigtighetsmått.
Öfverste Livinoff var en klok karl, som med alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
