- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
10

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beherskning, att han åtminstone för ögonblicket kunde handla någorlunda sjelfständigt.

Sedan han för den skull låtit Miron en stund gå på med sina utgjutelser, sade han slutligen:

»Är vagnen i ordning?»

Vid denna tvära fråga såg Miron på sin husbonde med så förvånade och på samma gång förskräckta blickar, att denne fann sig föranlåten att förnya frågan. Då ändtligen kom svaret:

»Ja herre; allt är klart.»

»Ooh säckarne? Jaha du förstår ...»

»Äfven de ä’ klara.»

»Och passet?»

»I tillbörlig ordning.»

»Godt», tänkte Gutofsky, under det han gick fram och tillbaka i rummet så långt utrymmet det tillät, »nu vill jag se, hvem som kan hindra mig från att fullfölja min länge närda afsigt. O, dessa tre år, hvad de varit långa och odrägliga!»

Sedan han derefter gifvit Miron några befallningar angående den påtänkta resan, gick han med hastiga steg in i ett annat rum samt sköt dörren omsorgsfullt till efter sig. Derpå lysnade han en stund. Bullret från den om dagen ganska lifliga Samojedgatan hördes icke det ringaste, och denna omständighet gjorde Gutofsky ännu mera säker.

»På Miron kan jag lita som på mig sjelf», tänkte han. »Förr skall han låta hugga sig i stycken än förråda mitt förehafvande. Men, jag måste väl se till mina vänner!»

Med dessa ord skyndade han bort till ett af rummets hörn och drog med anlitande af alla sina krafter bort en stor och tung kista. Derpå öppnade han varsamt en i hörnet befintlig golflucka och ropade nedåt:

»Ä’ ni vakna?»

Ett doft mummel nedifrån besvarade hans ord. Länge dröjde det icke, förrän en stege restes upp nedifrån, och snart syntes två karlhufvud sticka upp genom luckan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free