Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Finnes här inte någon, som kan intyga, att det är sanning hvad jag sagt?» utbrast han derefter.
Tre karlar framträdde utan tvekan, när de märkte, att det skulle bli’ allvar af.
»Vi kunna intyga, att dina ord ä’ sanna» sade alla tre på en gång.
»Nå, det behöfs inga flera vittnen», utbrast Livinoff. Derefter vände han sig till Ivanoffsky och sade med den likgiltigaste ton i verlden, liksom hade det gällt den aldra minsta småsak:
»Åt er öfverlemnar jag att genast låta de der bofvarne försvinna».
Denna stränga befallning hade knappt kommit öfver Livinoffs läppar, förrän de brottsliga fångarne med ens föllo till bönboken. Sedan den undersätsige anklagaren en stund hört på deras af förtviflan dikterade utgjutelser, sade han.
»Nådige herre, gif dem ingen förlåtelse. Många äro de offer, som på sina knän tiggt dem om lifvet, men deras hjertslitande böner ha endast blifvit bemötta med hån. Låt rättvisa vederfaras dem, det vill säga, låt dem få uppskära, hvad de utsått!»
Livinoff vinkade och förnyade sin befallning till Ivanoffsky. Denne aflägsnade sig genast med fångarne, som af knektarne måste framföras med våld. Dessa skurkar, för hvilka ingenting varit heligt, och som under vilda hånskratt stött dolken i de bedjande offrens bröst, voro nu ända till ytterlighet fega och tiggde med hjertslitande stämmor om sina lif. De ville gerna arbeta som slafvar i de sibiriska grufvorna, blott de fingo lefva.
Till och med när snarorna redan lågo kring deras halsar, förnyade de sina böner, och Ivanoffsky måste slutligen för att få ett slut på det öfver all beskrifning vidriga skådespelet med sträng röst befalla bödlarne göra prosessen kort.
När morgonsolen rann upp öfver östra horizonten, dinglade de fyra skurkarnes döda kroppar på yttersta krönet af citadellets mur. De kunde tydligt synas af alla stadsborna. När desse längre fram på dagen fingo veta, hvad det var för folk, som på detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
