Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gamle fiskaren hade för den skull icke så litet att göra under vissa tider på året.
Småningom insågo dock myndigheterna platsens praktiska betydelse och gåfvo åt dem, som ville nedsätta sig der, åtskilliga goda förmåner.
Följden häraf blef, att Kreschkow snart blef mera bebyggd till stor förargelse för den gamle fiskaren, som tog detta intrång i sina sjelftagna rättigheter så hårdt vid sig, att han sjuknade och dog.
Ett mera pulserande lif begynte nu i Kreschkow, och snart var den att förlikna vid så godt som en yttre hamn till Archangel.
Vid tiden för denna berättelse, hösten 1712, såsom vi påminna oss, lågo tre fartyg söder om den smala och skogbeväxta landtunga, på hvilken Kreschkow var belägen. Det största af dessa fartyg var en tvåmastad holländare, ditkommen för att lasta hudar och sibiriska skinn, hvilka sedan hade god afsättning i Europa.
Mynher Mayer var fartygets egare och kapten. Han var en groflemmad atletisk figur med ett väderbitet ansigte, i hvilket den holländska godmodigheten och flegman tydligt afspeglade sig. Lutad mot ena relningen betraktade han än Kreschkow med dess här och der spridda rödmålade boningshus, än irrade hans sorglösa blickar med ett nästan intetsägande uttryck bort mot horizonten, der kyrktornen i Archangel svagt aftecknade sig, än fäste han ögonen lugnt ned på de i fören liggande båda kanonerna, och han mumlade då för sig sjelf, under det han for med handen öfver det slätrakade af välmående skinande anletet:
»Nu kunna de komma när som helst. De der», och vid dessa ord lät han sina blickar ånyo falla på
kanonerna, »ska’ nog göra sitt bästa, ifall sådant behöfves.»
Han hade knappt fått sista ordet öfver läpparne då hans styrman, alldeles motsatsen till mynher Mayer, liten och flink i rörelserna, närmade sig.
»Hur dags var det som de skulle komma?» sporde styrmannen lifligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
