Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot de hinder, som alltjemt lågo i vägen, och dem det nästan var omöjligt att undvika i följd af det mörker, som ännu låg tjockt öfver Kreschkow i följd af den täta skog, som på alla sidor omgaf byn.
Flyktingarne hade hunnit tillryggalägga ungefär hälften af densamma, då Miron, som en stund förut visat tecken till oro, med ens utropade:
»Vi ä’ förföljda!»
Dessa ord verkade som ett åskslag på de andre flyktingarne. Peter Strand släppte i första häpenheten sitt tag och ramlade till marken dock lyckligtvis utan att skada sig det ringaste. Han sprang genast upp och ilade, snabbfotad som han var, efter vagnen, den Miron satt i ännu starkare fart. Han fick snart tag i bakdelen af densamma och följde med på sidan.
Samuel Kratsch var nära att göra kamraten sällskap till marken, men just som han gled utför sidan, lyckades han få tag i en annan säck, och vid denna höll han sig krampaktigt qvar, till dess Gutofsky hjelpte honom upp på sin plats igen.
»Ja, Miron har rätt», mumlade den sistnämnde halfhögt. Det är verkligen en trupp ryttare, som nalkas, jag hör det nu.»
»Jag också», mumlade Samuel Kratsch.
»Men ... jag ... jag hör rakt ... ingenting», pustade den springande Peter Strand, som af det häftiga loppet nära nog uppgifvit andan. För... döme mig ... jag hör någonting.» Flyktingarne hade nu hunnit fram till de närmast lastbryggan liggande husen. Från dem och till bryggan var afståndet ungefär två hundra alnar.
Ryttartruppen kom emellertid närmare för hvarje minut, och snart kunde flyktingarne till och med höra de gallopperande hästarnes flåsningar tillika med ryttarnes förbannelser och ömsesidigt uppmuntrande rop.
»Herre», sade då Miron med sorgsen stämma, »vi måste lemna hästar och vagn efter oss.»
»Du har rätt», svarade Gustofsky under det han med förtviflade blickar såg sig omkring, »men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
