Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som stannat brevid gubben, ett par steg tillbaka. Hennes fordna glädtiga mine var försvunnen; en iskall blick häftades nu istället på främlingen. Hur mycket sade icke detta namn; hur många sorgliga minnen döko icke nu upp i gubbens själ!
»Ja, mitt namn är Livinoff», svarade främlingen, synbarligen smärtsamt berörd af den köld, som nu visades honom. »Men jag trodde, att en tidrymd af sjuttiotvå år skulle kunnat smälta den gamla isen, och att ...»
Den gamle mannens ansigtsuttryck förändrades plötsligt vid dessa främlingens ord. Från att ha varit kallt, nästan frånstötande, blef det nu mildt och vekt.
»Ni har rätt», sade han och räckte den unge mannen sin hand. »Men vet ni, hvad jag tänkte?»
Då unge Livinoff icke besvarade denna fråga, gjorde den gamle det sjelf.
»Jag tänkte på förflutna glada och sorgliga minnen», sade han, under det han gaf sin gäst ett tecken att följa med upp mot manbyggnaden. »Allt står nu så lifligt för mig, huru det var 1712 i Archangel. Jag hade nästan glömt bort det der äfventyret, som kunnat slutat så sorgligt för mig och mina vänner, om ej åsynen af er, ty ni är en fullkomlig afbild af Archangels kommendant, med ens frammanat de der hågkomsterne.»
»Men», inföll Livinoff, »hur hängde det tillsammans med det falska passet? Det har aldrig blifvit utredt!»
»Helt naturligt», svarade Gutofsky, ty läsaren har väl redan gissat sig till, att den gamle fiskaren var denne vår gamle bekante från det skildrade äfventyret vid Archangel. »Miron, han sofver nu i ro på Hvittis kyrkogård, ni kan se hans grafsten till höger inom vestra porten, hade kommit öfver ett gammalt pass, som kommendanten sjelf utfärdat. Det var också denne trogne tjenare, som gaf mig rådet att skrifva ett dylikt och dervid efterapa kommendantens stil. Under fredliga förhållanden skulle ingen meniska i hela verlden kunnat förmå mig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
