Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergång. Det var en orolig tid, då tre eller fyra personer icke fingo gå tillsammans på Stockholms gator utan att bli antastade af polisen, ty hvarje parti såg i dessa oskyldiga grupperingar idel komplotter och sammansvärjningar mot den bestående ordning, som i stället var den största oordning.»
»Usch, det måste varit ohyggligt tråkigt att nödgas vistas i Stockholm då», inföll Aina.
»Detsamma säger jag», menade Michaël Livinoff.
»Ja, det var långt ifrån nöjsamt», inföll Henrik Gutofsky, »men hvad skulle man göra. Man måste helt enkelt underkasta sig sakernas ställning, ifall man ej ville anses för landsförrädare och behandlas såsom sådan.»
»Var du i Stockholm då?» sporde Aina återigen.
»Nej, jag var då fänrik vid Kymenegårds regemente, och som vi hvarje dag befarade ett fredsbrott, alldenstund de krigiske Hattarne nu lågo öfver sina fredlige motståndare Mössorna, måste all militär vara till hands för att genast rycka ut.»
»Tänk så tråkigt», utbrast Aina helt snusförnuftigt.
»Tråkigt! nej tvärtom. Jag hade så länge måst förblifva i overksamhet, att jag på det ifrigaste längtade efter de förströelser, som lifvet i fält kunde skänka. Denna kom också snart. Ryssarne bröto våldsamt in i Finland och ryckte mot Villmanstrand. Der blef det strid af, men jag skämmes för att erkänna, huru största delen af Wrangels styrka visade en oförlåtlig feghet. Ja, det skulle varit i kung Karls tid, det! Anfäkta och regera, om han lefvat då, annan utgång hade det då blifvit på denna strid, som ovilkorligen skulle ha burit vackra frukter, om alla gjort sin pligt. Mitt hjerta krymper tillsammans af grämelse och sorg, när jag tänker på, huru onyttigt man då slösade med folk.»
»Det går naturligtvis så i alla krig», inföll Michaël Livinoff drömmande.
»Ni har visserligen rätt deri», svarade veteranen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
