Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig klockares dotter! Förlät mig, nådige herre,
om jag talar härda ord, men ni skall besinna,
att det är en fader, som här säger sin mening
rent ut. Min dotter är min största rikedom pä
denna jord, ty hon är modren upp i dagen, vacker
och god som hon, och min högsta lycka
skall naturligtvis vara att en gång se henne förenad
i ett lyckligt äktenskap med en klok och
förståndig man, men jag skulle gräma mig till
döds, om jag finge upplefva den dag, då hon
blefve en annans — — en annans — — —.>
»Hvad menar ni?» inföll Konrad, som under
tiden släppt Annas händer och nu med största
förvåning afhörde Anders Jonssons ord. »Säg
ut er mening rent och öppet.»
Klockaren tog några steg fram på golfvet,
och det syntes tydligt i hans starkt markerade
anlete, att han var ett rof för de häftigaste sinnesrörelser.
»Säg ut, säg ut,» upprepade Konrad, då Anders
ännu icke kunde få ett enda ord öfver sina
läppar.
»En annans, en annans — — — frilla,» stammade
ändtligen klockaren, utan att våga se på
fänriken.
Denne ryckte till som om en orm plötsligen
stungit honom.
»En annans friMa,» utbrast han med förtrytelse.
»Ni tror således, att detta är min mening
med eder dotter. Fy skam! Hade ni ej edra
hvita hår och eder dotter till skydd, så skulle ni
ej, för den bittra förolämpning ni tillfogat mig, se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
