Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Öfverste Seaton, jag har gjort eder orätt
och förolämpat eder. Det gör mig ondt, ty jag
vet, att I ären en hederlig man, och derför har
jag kommit för att bjuda eder upprättelse. Här
stå vi utom mitt rikes gränser, och här äro Gustaf
Adolf och Seaton lika goda. Se här två
pistoler och två värjor, tagen hämd om I
kunnen.»
Detta uppträdande hade icke skotten väntat
sig. Han säg först på konungen och sedan pä
Konrad Stålhane, men utan att kunna uttala ett
enda ord.
Gustaf Adolf, som derigenom trodde att Seatons
vrede ännu var lika stark, upprepade slutet
af hvad han förut sagt, och tillade:
»Jag är här icke längre konung. Här äro vi
lika goda.»
Nu ändtligen återkom öfversten frän den bestörtning,
som hittills hållit honom fängslad, och
han säg nu klart Gustaf Adolfs ädla handlingssätt.
Icke längre mäktig att styra de våldsamma
känslor, som stormade in på honom, kastade han
sig i en blink till konungens fötter och utbrast:
»Eders majestät, detta ädla tillmötesgående
mot en främling och underordnad bevisar mer
an tusende ord, att hos Sveriges konung klappar
ett varmt och godt hjerta. Skulle jag antaga
anbudet och inlåta mig i tvekamp med den, som
nu visat sig sätta så ofantligt stort värde på
menniskans heligaste känslor, hennes heder, så
vore jag icke värdig att ärligt skåda en käck
krigare i ögonen. Min varmaste ästundan är nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
