Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inne i sitt arbete, ty när hälst Kristian
säfligt rörde på sig, blickade hon oroligt upp
från väfven mot dörren; också hon tycktes
vänta någon.
Bäst det var, steg nämdemannen
Laurikainen in i stugan, hälsade och skakade
omständligt hand med värden och värdinnan,
som hvarken sågo glada eller öfverraskade’
ut öfver besöket. Nämdemannen satte sig
vid bordet, teg en god stund, tände på pipan
och tyckte omsider, att det var väl hett för
att vara klockan fem på eftermiddagen, till
hvilken ovädersägliga sanning Kristian
tillade, att värmen nog gjorde godt åt hafren.
Småningom tinade samtalet upp: man
behandlade dagens frågor, kursens fallande,
sädesprisen hemma och i Ryssland, fisket
samt tinget. Nu hade nämdemannen
kommit dit han ville. Långsamt steg han upp,
gick till spiseln, skakade askan ur sin pipa
och sade likasom i förbigående:
— Dit är ni också för öfrigt kallad.
— Till tinget, jag? Nå af hvem då?
— Af Jegor Timofeitsch Ivanoff, er
granne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
