Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal, ärrig alm. Kristian drömde om de
lyckliga dagar, då Jalo var hans — och
bekymren från den tiden syntes honom nu så
små och fröjderna så stora. Han höll just
på att falla i en lätt, behaglig slummer, då
han plötsligt väcktes upp af trenne jägare
från Wiborg, som ifrigt frågade efter
gårdens husbonde. De trenne herrarne hade
dragit ut i hämad mot hararne.
Oförmo-dadt hade de drifvit upp en lo, stadd,
liksom de, på harjakt. I tvänne dygn hade de
med sin stöfvare förföljt lokatten, som enligt
deras påstående var i det närmaste
uttröttad, då olyckan ville, att deras hund
skadade sin ena tass och måste lämnas efter.
Jägarene bådo nu att få veta, hvar de kunde
få låna en hund, lämplig att fortsätta
dref-vet. Kristian hade en sådan. Hans Sipi,
så landtlig den var, gick på skogs- och
sjöfogel, hare och björn, om det så gälde.
Jägarene, Kristian och Sipi skyndade bört
till myren, där lospåret senast iakttagits.
En kvart senare hade Sipi spåret klart, och
under ett ifrigt gnällande och hviftande med
den lurfviga svansen bar det af inåt skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
