Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källor, ja själfva Wolgans bifloder. Så hade
den kommit till Petersburg, och där trifdes
den godt, bland hufvudstadens mänskliga
affall, i de fuktiga boningsrummen under
Nevans vattennivå. De, som tyckliga, glada,
sorglösa bodde högre upp i granit- och
marmorpalatsen, visste knappast af den, förrän
den plötsligt, utan att någon vet huru och
hvarför, med sorg och skräck helsade på,
där lifsglädjen svallar högst, där lyckan
lyser. Från Neva staden hade den
ödesdigra gästen sökt sig än högre upp mot
norden. Därborta på Eurapääselkäs
tallbevuxna sandåsar trifdes den ej, men nere i
dälderna, vid de leriga småsjöarna med
starr-och säf-bevuxna stränder, där fann den
alltid ett näste, där människor och husdjur
bodde tätt intill hvarandra, där smuts och
osnygghet herrskade, ehuru badstuguugnen
immade tre gånger i veckan. Och nu hade
den hunnit till Wiborg. Här, inom den
gamla fästningens murar, slog den sig ned
på allvar — obarmhertig, skoningslös.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
