Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan modersmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma i vår båt ute till hafs. De andra liade
hunnit ett godt stycke framför oss. De
nästan försvunno i det luftiga, lätta, violetta
töcknet, som sväfvade öfver hafvet. Mari
hade varit så förtroendefull, så vänlig, så
vek. Nu eller aldrig, tänkte jag. Jag
hvi-lade på årorna. Maria Karlowna, sade jag
hviskande och sträckte ut min hand. Hon
gaf mig sin lilla mjuka tass. Ah ungdom,
ungdom, härliga tid, hvilka ljufva känslor,
som genombäfvade oss då, när vi rörde vid
en sådan där liten mjuk och varm hand
med rosenröda fingrar! Månljuset föll öfver
hennes anlete. Jag såg, att hon var rörd.
Hon väntade synbarligen, att jag skulle säga
henne något; men min strupe var som
hop-snörd. Blodet rusade mig åt hufvudet. Hvad
skulle jag säga, och på hvilket språk. Hon
talade ju nästan endast svenska. Till slut
sade jag: Maria Karlowna, vill du bli mitt
hustru? Ack förtrollningen var bruten; som
den sofvande prinsessan i skogen väcktes
ur sina drömmar af en kyss, så väcktes
Maria af mitt tal. Jag såg tydligt i månens
sken, huru skuggan af ett löje gick öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
