Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antingen » eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under protester af Sipi och Wahti gick
han öfver den sandiga gårdsplanen och satte
sig på en bänk vid roten af en risig rönn.
Våldsamt rasade tankar och idéer i hans
hjärna; hans känslor, likasom hans
förnimmelser, hade lämnat sin h var dagliga sfär.
Han såg, om ock blinkvis, djupare än förut,
hvad hans plikt var; han kände för stunden
varmare än vanligt det kraf, som hans kall
stälde på honom. Var han mannen, som i
den storm, som nu växte upp i Österlanden,
skulle styrka sina bröder, ingrer och ester?
I seklernas natt hade deras bräckliga
farkost hamnat vid Finska vikens sandiga
kuster. Arhundraden efter århundraden hade
de hållit sig uppe på tidens haf; våg efter
våg hade gått förbi dem. Stormen hade
rasat öfver dem. Tvänne starka ankare,
deras tro’ och deras språk, hade bevarat
spillrorna af dessa brödrafolk där ute, där
de stora stormarna gå, där vågorna slå högt
och starkt, där floden gått öfver långt större,
långt rikare utrustade farkoster än deras.
Och nu skulle han, Isak Hultila, fara dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
