Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sälskyttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande började bägge männen att liksom efter
öfverenskommelse tåga ned mot båten. Att
förfölja de flyende djuren lönade icke
mödan, inga roddare i världen kunna följa en
i vattnet flyende säl.
Nu återstod intet annat än att bryta upp,
desto hällre som vinden, hvilken nu blåste
rätt från norr, tycktes vilja taga till i styrka
och man icke vågade i den lilla båten
förtro sig åt starkare vindar. Hafvet hade
bytt färg, det såg elakt, otäckt ut, som när
ett vackert anlete förvandlas i vrede.
Tigande satte sig männen därför i båten och
vände förstäfven mot sitt skär. Enhvar ¡?att
i sina tankar. För Matti, eller som han
egentligen hette, Johan Pöysti, var det en
sorglig färd med sorgliga tankar. Han tänkte,
huru den ena ondä handlingen hänger ihop
med den andra, huru det ena brottet bär i
sig fröet till det andra. Han hade för 16—
17 år sedan af hat och svartsjuka öfverlagdt
dräpt en kamrat. Han hade vid
häradsrätten i Wederlaks utstått ransakningen, den
förfärliga ransakningen, som drog fram i
dagen all uselhet, all dy från djupet af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
