Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från pojkjåren - II. Huru man reste fordomtima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och behöllo sina tankar för sig själfve. Mot
hösten lät onkel bygga en — huru skall jag
uttrycka mig — en släde, nej en ark, ett
hus på medar, som bekläddes invändigt med
buldan och utvändigt med „rogoschka“
(bastmatta), stoppades, fodrades, järnbeslogs och
förseddes med vidt utstående vingar, för att
icke stjälpa vid tvära vändningar och i halka.
Det lilla huset hade tvänne fönster och en
bred dörr. Ett par årgångar af „Finlands
allmänna tidning“ sönderhackades af oss
barn i en sörpmaskin och ströddes på
golf-vet i det lilla rummet, alt för värmens skull.
„Helsingfors Morgonblad“ och „Svenska
nyk-terhetsvännen“ stoppades under sitsen kring
vägkosten samt öl- och portvinsbuteljerna,
ty en rundlig matsäck skulle man ha.
Sedan slädföret stadgat sig, började
afskeds-visiterna. Jag mins alla de goda råd och
upplysningar, alla kommissioner, alla
varningar för hufvudstadens röfvare och
fick-tjufvar, som inmundigades med kaffet och
malagan, (malagan var den tiden ytterst
modern). Alt närmare nalkades den
ödesdigra dagen. Sorgen gjorde sitt intåg i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
