Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röde Jan två eller tre motståndare, så hände det icke
sällan, att han afgick med segern, ty han var “stark
som en björn“, och besatt dessutom en för sin ålder
nästan otrolig vighet. Men ofta hände det att han
blef anfallen af en alltför öfverlägsen styrka, och då
måste han rymma fältet, mången gång med rätt kännbara
blånader. Dylika nederlag hämnades alltid röde
Jan på så sätt, att han passade på, när en eller ett
par af hans fiender voro ensamme, och då gaf han
dem rikligen “betalt för gammal ost“.
Att dessa tidt och ofta förekommande fejder ännu
mera skulle öka hatet å ömse sidor, var naturligt.
Röde Jans hätskaste motståndare var Arve
Mårtensen, egare till den i norra ändan af byn belägna
gården. De båda motståndarne voro således bosatte
i hvar sin ända af Häggarp.
Det var Arve, en inbiten dansk, som de aldra flesta
gångerna ställde till så, att röde Jan fick stryk, och
denne hade alltså största skäl i verlden att söka komma
åt Arve. Men detta hade sig icke så lätt, alldenstund
Arve ständigt hade med sig ett stort följe och
dessutom var bättre beväpnad än Jan.
Till en början hade de båda motståndarne varitr
om just icke goda vänner, så ändock temligen
försonligt stämde emot hvarandra. Första anledningen
till en fullständig brytning gafs, då Arves tjugutvåårige
son och enda barn Helge en söndagseftermiddag korn
hem till Jan och öppet begärde Oda till hustru. Det
hemliga agg, sam Jan Månsson länge hyst till Helge»
far, kom nu till utbrott, och på ett skymfligt sätt
jagades den unga bondsonen, allmänt afhållen för sin
hurtighet och sin redbarhet, bort från Jans gård.
En timme derefter träffade dock Helge och
Oda-i en skogsbacke straxt öster om den tätt förbi
Häggarp gående landsvägen mellau Landskrona och
Engel-holm och förnyade sina trohets löften, hvilka de
skulle torget hålla, hur många strider, de än komme
att genomkämpa.
Arve Mårtensen skulle icke med oblida ögon ha
sett att ett hjonelag byggts mellan hans son och röde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
