- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
24

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så mycket som: Undrar just hvad du tänkte när du

var så gammal som jag!

Den enkla aftonmåltiden, kryddad af gubben
Davids prat, var snart till ända. ’Sedan bordsbönen
andäktigt blifvit läst, sade David:

“Nu får du lägga dig der i hörnet, flicka. Yi ha
ingen säng åt dig, den tog fogden för en vecka sedan,
och bara halm. som du ser, men är du så trött som
du kan vara efter den långa vandringen, så kommer
du nog att sofva godt.“

“Ja, Gud gifve, att jag finge sofva“, tänkte Oda.
Högt sade hon. “Tack för er önskan, och Gud löne
er för den välvilja ni bevisat mig.“

“Säg inte att vi gjordt för litet“, inföll nu gamla
Lisa, som ändteligen återfick den språksamhet gubbens
lilla tillrättavisning beröfvat henne, “du är ju
men-niska såsom vi och hvarför skulle vi inte då . .

“Seså, nu gå vi till hvila“, af bröt gubben David,
som en gång för alla tagit husbondeväldet och som
ej tyckte om långa haranger på qvällqvisten. “Ni
fa prata i morgon, qvinfolk.“

Gubben David och hans äkta hälft somnade
genast, och deras snarkningar voro så starka, att en
utanför stugan befintlig person ganska lätt skulle
kunna höra dem. Men den, som ej sof, det var Oda.
Besynnerliga tankar korsade ständigt hennes lilla
hut-vud. Hon försökte väl att tillsluta ögonen, men
ingen blund kom ändock i dem. Ibland tänkte hon
också på att stiga upp och fortsätta sin vandring,
men tröttheten och det allt mera tilltagande ovädret
hindrade henne från att sätta i verkställighet detta
beslut, som ej heller skulle bekommit henne väl.

Inemot midnatt kände hon att ögonlocken blefvo
tyngre och nu hoppades hon på allvar att få sofva
de tå återstående timmarne.

Men. hvad var det? Förnam hon icke ett buller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free