Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Lisas uppmaning gick derför gubben David
fram och gläntade en smula på dörren. Men detta
skulle han icke ha gjort, ty just i det samma
sparkades den till utifrån, så att den flög upp på vid
gafvel och slungade gubben David baklänges inåt
stugan, hvarvid han förlorade sansen.
Samtidigt med att den iskalla vinden rusade in
följde också ett halft dussin snöhöljda gestalter med.
Genom hotelser tvangs gamla Lisa att göra upp eld i
spiseln, och då skenet hann upplysa rummet
tillräckligt, upptäckte också anföraren, en dansk underofficer,
den i spiselvrån hopkrupna Oda.
“Aha“, utbrast han och tog sig belåtet om den
skäggiga hakan, “en vacker flicka! Det var
någonting rart. Kom fram du, mitt hjertegryn, så ska’ du
få gunga på mitt knä och värma dig framför elden.
Jaså, du vill inte när en kunglig dansk officer“, och
vid denna sjelftagna titel bröstade han sig ej så litet,
“bjuder dig, men jag vet nog ett medel, jag!“
Med dessa ord grep han Oda temligen bmildt i
armen och ryckte henne med sig fram till brasan.
“För himmelens skull låt henne vara i fred“, bad
gamla Lisa och pekade på det från handen drypande
blodet, o“ni ser ju att hon är sårad.“
“Ali, inte farligare än så“, menade dansken och
gjorde en grimace, som skulle föreställa ett leende,
“det der ska’ vi nog bota, för du ska’ veta, gamla
hexa, att jag är en smula läkarkunnig.“
Under det Oda, som af förskräckelse darrade som
ett asplöf, måste låta dansken undersöka såret i
handen, vaknade gubben David till medvetande och kröp
tillbaka till bädden utan att våga säga ett halft ord
åt de objudna gästerna. Och der låg nu gubben
David och grinade med tänderna lik en fångad varg. Hur
många eder och förbannelser han slungade öfver
snapp-hanarnes hufvud är onödigt att säga, men hade de
alla gjort den verkan, som med dem åsyftades, skulle
de arglistige stigmannen icke en enda minut längre
varit bland de lefvandes antal. Men nu ^utto de
ändock der, stojande och svärjande, och när till siat an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
