- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
34

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såsom han sade, visa vägen, ifall fången skulle lyckas
att smyga sig undan.

Men detta var ingen lätt sak, ty löjtnanten hade
gripit ett fast tag omkring hans venstra arm och tätt
bakom honom gingo knektarne, färdige att genast
sända honom den dödande kulan.

Fången uppfattade också sin förtviflade
belägenhet till fullo och fogade sig med undergitvenhet i
sitt öde.

Ju längre ryttarskaran trängde framåt, desto mera
otillgänglig blef skogen. Bussarne hindrades också ej
så litet af den djupa snön och de kalla grename,
hvilka allt jemt piskade dem i ansigtet. Många gingo
också ner sig på små kärr, hvilka den hopade snön
hindrat från att ordentligt tillfrysa, men de biefvo
dock genast uppdragna. Alla kände i mer eller
mindre grad den bitande kölden och derför längtade de
äfven efter att så fort som möjligt få bestå en dust
med snapphanarne. Detta skulle åtminstone hålla dem
något varma.

Till slut började löjtnant Krage att bli både
otålig och orolig. Hvart han än riktade sina blickar
kunde han icke upptäcka annat än den hvita snön.
Någon förhuggning syntes ej till.

“Du har fört oss vilse“, skrek han och skakade
våldsamt snapphanen. “Men så ska’ du också dingla
i det första bästa träd vi komma till.“

“Nej, nådige herre“, jemrade sig den fångne
stackarn och vred sig krampaktigt under löjtnantens
bastanta tag, “jag har ej fört er vilse.“

“Karlen talar sanning“, hördes nu Ebbarpsbondens
röst bakom löjtnanten. “Vi ä’ på rätta vägen, men
om, om . . .“

“Säg ut“, uppmanade löjtnanten häftigt. “Du har
väl mål i munnen?“

“Om jag tordes komma med ett råd?“

“Råd, endast du råder till det bästa.“

“Då skulle jag vilja att löjtnanten ginge något
försigtigare framåt!“

“Hur så?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free