Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men då måste jag ha den upplysning jag önskar,
annars . . .“
Han fullbordade icke meningen utan skyndade ut
det fortaste han kunde. Han var kanske rädd för att
bli mera vekhjertad än behofvet kräfde, om han längre
skådade in i den tinga flickans vackra ögon.
Dörren hade knappt blifvit tillsluten, förrän Oda
åter sysselsatte sig med fadren, så godt hon i mörkret
kunde det. Härunder öfverlade far och dotter om
bästa sättet att fly, men kunde ej komma till något
resultat. Oda var nära att förtvifla, då hon med ens
spratt till och lyssnade.
Utanför det fönster eller, rättare sagdt, glugg,
som var henne närmast, kunde hon tydligt höra
följande mening framhviskas.
“Var bara stilla, så ska’ jag öppna åt er.“
“Den der rösten känner jag bestämd t igen“,
mumlade röde Jan för sig sjelf. “Om det skulle vara
han!“
Knappt hade Rasmus Heistrib hunnit aflägsna sig
från skjulet, förrän den nästan förfrusne ’svarte Nik- ,
las kröp längs husväggen fram till den närmaste
gluggen. Ansträngande alla sina krafter reste han sig
upp så, att hans läppar kommo i jemnhöjd med
gluggens nedre del, och då han af det lätta buller, som
gjordes innanför, tydligt förnam att dem han sökte
ej voro många alnar aflägsna ifrän honom
framhvi-skade han de ofvan anförda orden.
“Hvem är det, som talar sådant till oss?“ sporde
röde Jan midt emellan hopp och fruktan. “Jag . .
“Skynda bara på“, afbröt rösten utifrån. “Om jag
står här längre, så förkyler jag mig riktigt.“
“Hvem är du då, som talar?“
“Kors! Känner du inte igen Niklas?“
“Hå, är det du!“ utbrast Jan och kände liksom
ett styng i sitt hjerta, då han tänkte på, att Niklas
bevittnat hans lömska försåt mot Helges lif. #
“Nå, så prata inte längre, utan kom nu!“ inföll
rösten utanför. “Innan vakten går måste vi vara
utom byn.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
