Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. - 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ögonblick derefter satt Oda ånyo som fånge.
Med tillhjelp af Jan släpade sig Niklas ut ur byn och
de båda flyktingarne skulle just krafla sig öfvér ett
djupt fruset dike, då alarmsignalen tydligen hördes
inifrån byn. Signalen besvarades af enstaka skott och
flyktingarne kunde mot den hvita snön märka hur en
mörk linie från öster skyndsamt närmade sig
snapphanarnes lägerplats.
“Ah“, utropade svarte Niklas, “det är bestämdt
löjtnanten, som nu följt efter oss och nu . . .“
Han fick ej tala till punkt, förrän en pistolsalfva
brakade från de mörka leden, som nu under hurrarop
störtade framåt. Inifrån byn smattrade muskötterna
och der emellan uppfylldes luften af ett ursinnigt
skrän från de öfverrumplade snapphanarne.
Niklas och Jan hunno knappt återhemta sig från
sin bestörtning, förrän de sågo tre eldpelare skjuta
upp i byn. Det var löjtnant Krage, som på gamle
Snabbs kallelse genast ilade honom till undsättning
och nu befallt att påtända tre af husen för att hans
trupper skulle hafva någon vägledning i den nattliga
striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
