Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörker, som föll tätare på ju mera branden aftog,
lyckades det honom och hans lilla skara att vid
Sönderslöfs kyrka komma öfver den bristfälliga bron
öfver Rönne å. När den siste snapphanen väl stod på
andra sidan, befallde Rasmus Heistrib att bron skulle
rifvas fullständigt. Detta var också snart gjordt, och
då en stark snapphanetrupp förföljdes dit af löjtnant
Krage, blef den dels nedhuggen dels tillfångatagen,
derför att den ej fort nog kunde komma öfver bron.
Men detta bekymrade ej Rasmus Heistrib, som med
sin lilla trupp nu drog sig undan mot Helsingborg,
der den danska hären befann sig.
Det var redan tidigt på morgonen som Rasmus
Heistrib kom fram till Häggarps by. Den enda
varelse, som lät se sig, var kloka Maja, och det var
icke med särdeles vänliga blickar som hon betraktade
de till sitt yttre så ruskige snapphanarne.
Rasmus trädde dock genast fram till henne och
sporde om folket var hemma i byn.
“Nej“, ljöd det tvära svaret.
“Hvar hålla då karlarne hus?“
“De ä’ med svenskarne.“
Ett hugg af danskens slagsvärd fällde kloka Maja.
Våldet åsågs i hemlighet at Arne Mårtensen, som
deraf kunde finna att de nykomne voro svenskfiender.
Han gick för den skull ut, helsade Rasmus välkommen
och tog fram ur källaren all den mat och dryck
som han egde der. Länge dröjde det icke förrän ett
hejdundrande gästabud var i full gång och ännu då
solen sjönk bakom de vestra skogarne, rådde en den
mest uppslöppna munterhet i Arne Mårtensens stuga.
Mest skröt likväl Rasmus Heistrib. Kan lofvade
på sin krigsmannaära att snart gå till Helsingborg,
der få en större trupp och derefter köra de stenbockska
träskopojkarne till Smålands bygder igen.
Härunder öppnades dörren försigtigt och en person
tittade hastigt in. Flere ansigten blefvo derefter
synliga och länge dröjde det icke förrän kropparne
följde efter. För sent upptäckte nu Rasmus att han
blifvit öfverrumplad. Det var Helge, som följt efter
honom hack i häl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
